Ibland behövs det någon som rör om i grytan för att utvecklingen ska ta ett språng. Storfräsaren och entreprenören Jack Kotschack var en sådan. Han startade Radio Nord för snart 50 år sedan och lade grunden för den moderna musikradion, men tvingades snabbt att sluta. P 1:s kulturdokumentär ”K1” berättade i veckan den spännande berättelsen om hur de svenska myndigheterna stoppade projektet.
Under 1961 och 1962 sände Radio Nord nyheter, popmusik och reklam från en ombyggd vedskuta med namnet ”Bon Jour” som låg förankrad på internationellt vatten utanför Ornö i Stockholms skärgård. Sändningarna, som pågick dygnet om, nådde en publik på 250.000 människor i Mellansverige och uppfattades av myndigheterna som ett hot mot den svenska bildningsradion. Just den förmiddag som Radio Nord startade sina sändningar hade P 1 sändningsuppehåll fram till lunch då man sände tolvslaget och ”Dagens dikt” och därefter ett föredrag om ”ekonomisk gödsling”. Senare på dagen började P 2:s sändningar av klassisk musik. Radio Nord var inte sena med att häckla Sveriges Radios officiösa utbud och formulerade ordspråket ”Bättre en station i det våta än två torra”.
Programmen spelades oftast in i en studio på Kammakargatan i Stockholm och ljudbanden skickades sedan ut till sändarfartyget med hjälp av ett sportflygplan som släppte ned dem i vattentäta kapslar.
Den dåvarande socialdemokratiska regeringen såg allvarligt på ”piratradiosändningarna” och diskuterade handgripliga metoder som att kapa fartyget, starta störningssändare och förbjuda import av radioutrustning för att få ett stopp på verksamheten. Men det slutade med att en ny lag infördes år 1962 som förbjöd annonsering i radio – och Radio Nord tystnade.
Resten är historia. Samtidigt fick Sveriges Radio friska pengar från staten för nya satsningar som Melodiradion och senare P 3 som – frånsett reklamen – påminde mycket om Radio Nord. ”K1:s” dokumentär bygger på boken ”Stick iväg Jack!” som Jan Kotschack skrivit och som handlar om hur hans pappa drev igenom det historiska radioprojektet. ”Det hade säkert hänt ändå. Men Radio Nord påskyndade utvecklingen med kanske åtta till tio år”, menar Jan Kotschack.
I dag finns ett 90-tal lokala reklamradiostationer i Sverige, samordnade i två stora radiofabriker. Deras ständiga krav är att få tillgång till en rikstäckande reklamfinansierad kanal att sända på ungefär som TV 4 har på tv-sidan. Hittills har regeringen sagt nej eftersom det skulle innebära att Sveriges Radio måste maka på sig och ge upp några av sina frekvenser i den trånga analoga etern. Och att göra som med televisionen – slopa trängseln i den analoga världen och övergå till digitala sändningar där alla får plats – det är det ingen som vågar satsa på eftersom miljontals radioapparater (FM) i landet då skulle behöva bytas ut.
