Idag kan vi lyssna till populärmusik och nyhetssändningar dygnet runt. Via datorns bredband kan vi till och med lyssna till nästan vilken radiostation som helst över hela jordklotet. Så såg det inte ut för 50 år sedan. Då sände Sveriges Radio i en och en halv kanal. P1 sände nyheter och föredrag under delar av dagen. P2 sände klassisk musik, fast bara på kvällstid. Svensk TV sände i en kanal. Även det några timmar varje kväll och en dag i veckan var det sändningsuppehåll.
All radio och TV-verksamhet var statligt kontrollerad. Visserligen var Sveriges befolkning goda betalare av radio/TV-licenspengar. Men det var inte många av de kronorna som kom programverksamheten till del.
Men det skulle det snart bli ändring på och orsaken till detta var Radio Nord. En radiosändare belägen på fartyget "Bon Jour" förankrat på internationellt vatten utanför Nynäshamn. Här sändes schlagermusik och nyhetssändningar dygnet runt. Detta på mellanvågsbandet vilket gjorde att stationen kunde avlyssnas i större delen av Mellansverige. Hela verksamheten finansierades av annonsintäkter.
I alla fall var tanken att så skulle det bli. För inledningsvis finansierades allt av amerikanska pengar. Stationens skapare, Jack Kotschack, hade uppbackning av bl.a. Gordon McLendon. En amerikansk radiostationsägare vilken besökt Sverige under det sena 50-talet och snart insett att den europeiska radiokulturen tillhörde Universums tråkigaste. Här måste det finnas behov av roligare radio? Självfallet tillsammans med en möjlighet till god ekonomisk förtjänst.
Om allt detta berättar Jan Kotschack (son till Jack) i denna imponerande volym. En berättelse som återigen slår fast att det sannerligen inte var bättre förr, men det var definitivt annorlunda. Bara läsningen om hur vår dåvarande regering fick fullkomligt mentalt frispel inför möjligheten att medborgarna kunde lyssna på en radiostation utan statlig kontroll. Den är inte bara underhållande utan också skrämmande. På fullt allvar diskuterades på högsta nivå inte bara möjligheten att med störsändare omöjliggöra Radio Nords utsändningar. På fullt allvar utreddes också möjligheten att militärt kapa båten.
I svensk press beskrevs också Jack Kotschack som ”den skumme finske flyktingen” och "Bon Jour" refererades till som ”hans usla båt”. Radiosändningar innehållande oförarglig underhållning beskrevs som ett hot mot svensk demokratin. Främlingsfientlighet är sannerligen ingen ny uppfinning på vår inhemska arena. (...)
Radio Nord var heller aldrig någon ”piratstation” vilket ofta påståtts. När svensk lagstiftning ändrades så sändningarna omöjliggjordes valde Kotschack att lägga ner hela verksamheten.
Bokens drygt 400 sidor innehåller ett stycke svensk mediahistoria vilken är en fascinerande läsning. Rikt illustrerad med mängder av fotomaterial. Som bonus finns i boken också en DVD innehållande en reklamfilm för stationen, ”Låten från båten”. Denna visades 1961 i reklamsyfte på svenska biografer.
Lennart Wrigholm på www.musiklandet.se
