(…) Jan Kotschack kunde ha nöjt sig med en nostalgisk återblick på piratradio, som sände skvalmusik från 8 mars 1961 till 30 juni 1962 och som retade gallfeber på det politiska etablissemanget. Men som en noggrann journalist ger han hela bilden av det svenska folkhemmets företrädare, i synnerhet den socialdemokratiska regeringen, som med alla till buds stående medel försöker stoppa Radio Nord och till slut lyckas med det.
Landshövdingen och ordförande i Sveriges Radio Per Eckerberg (S) skriver upprört till statsminister Tage Erlander om den kommersiella skralmusik som utan kontroll sänds till två miljoner svenskar och som bl a bestäms av en ”skum finsk flykting vid namn Jack Kotschack”.
Det skall tilläggas att denne Kotschack var av judisk börd och hade flytt från Finland i samband med krigsslutet.
Eckerberg drar sig inte för att kräva att radiotelefontrafiken till Radio Nord skall avlyssnas. Det görs också och finns bevarat i Sveriges Radios arkiv.
Eckerberg vill också stoppa radiotelefontrafiken, vilket också görs till slut.
Jan Kotschack redogör utförligt för den politiska debatten när riksdagen till slut klubbar igenom beslutet att förbjuda radiostationer som Radio Nord. I många stycken en skrämmande men välgörande beskrivning av en avart inom det omhuldade folkhemmet, där bara en åsikt var tillåten.
Boken är på 424 sidor, men ett spänstigt språk och en linje i berättandet gör den mycket lättläst och faktiskt spännande, både underhållning och samtidshistoria. För utan Radio Nord hade aldrig den svenska melodiradion blivit av, med Tio i topp, Kvällstoppen och lättsam underhållning. På ett sätt vann Jack Kotschack, även om det inte blev som han trodde.
Lars Blomkvist i Nya Kristinehamns-Posten, 21 oktober 2009
