|
Det fanns en tid för inte så länge sedan då det fria ordet och den lite folkligare kulturen ansågs vara oerhört farlig. Åtminstone av det socialdemokratiska etablissemang som mer eller mindre hade den absoluta makten i Sverige.
På 1960-talet diskuterade regeringen på allvar att kapa ett fartyg i Östersjön. Handlade det möjligen om farliga pirater eller terrorister som hotade Svea rike?
Nix, det var några människor som kommit på idén att spela musik och släppa fram annonser från en liten båt som hette ”Bon Jour”.
Om denna flytande piratstation berättar Jan Kotschack i boken Stick iväg, Jack – Historien om Radio Nord, en älskad och oönskad station och om ett annat Sverige. Jan Kotschack är rätt person, det var nämligen hans far Jack Kotschack som tillsammans med amerikanska finansiärer låg bakom rätt kortlivade projektet.
”Bon Jour” seglade under sydamerikansk flagg och den regeringsberoende pressens ledarskribenter rasade. De skrev att Jack S. Kotschack – “en skum finsk flykting” – utmanade det svenska samhället med hjälp av amerikanska oljepengar från en båt från familjen Somozas diktatur Nicaragua”.
Trots all motvind och många praktiska svårigheter kom piratradion igång och den kom att betyda omvälvningar som har haft betydelse ända fram till i dag. Redan några månader efter Radio Nords start fick Sveriges Radio stora skälvan. Den guppande stationen spelade musik som etablissemanget tyckte illa om, men snart fattade att svenska folket gillade. Därför startades P3 i den svenska etern.
Jan Kotschack underbygger sin bok med stark dokumentation. Det visade sig att regeringen, med statsminister Tage Erlander och kommunikationsminister Gösta Skoglund i spetsen, till och med funderade på att utöka den svenska territorialgränsen för att kunna angripa båten och få tyst på den illojala musiken. Fast så formulerade man sig inte. I stället kallades stationen för ”ett direkt hot mot den svenska demokratin”.
Lite underligt var att makthavarna ägnade så stor möda åt Radio Nord. Utanför den skånska kusten hade Radio Mercur, senare Radio Syd, sänt program med liknande innehåll en längre tid. Jan Kotschack tror att det berodde på att Skåne ligger långt från maktens boningar i Stockholm, en region som Radio Nord siktade in sig på.
Det är ett spännande stycke nutidshistoria Jan Kotschack berättar. Och för oss som hade förmånen att lyssna till stationen med modern musik, engagerade discjockeys var det en så stor upplevelse att vi struntade i den tjatiga reklamen, där företaget Broddmans (”Broddmans, Broddmans, Broddmans”) var mycket frekvent.
Kjell E. Genberg på www.dast.nu/recension/stick-ivag-jack
| 